En tyst morgon så kall

fick mig att vakna av ett skall

Smög så sakta ut

dit till legdans slut

Dimman lättade så sakta

och jag på draget akta

Det drog sakta mot sjön ner

jag stod där man mycket ser

Då jag plötsligt hörde

eller var det nåt som sig rörde

Ett prassel av löv och ett knak

eller var det från min bak

Sinnena skärptes så

undrar varför det då

Ljudet det närmare kom

på sjön skrek en lom

Så ett skall som ett skratt

av en bock som gav mig ett spratt

Med sina skratt iväg mot lon

och jag fick traska hem över mon